Inox Fenja och jag

Inox Fenja och jag

Sorg o mycket mer....

Det handlar om hundarPosted by Åsa Öberg Mon, January 02, 2012 20:13

har det varit sen sist.

Så häftigt att Fenja o jag klarade vårt championat till slut, nu har jag beställt ett diplom oxå, från SKK, jag tycker det är lite kul att ha det.

Fenja är ju parad o det verkar som hon är dräktig men det är ju tid kvar, kolla uppfödarsidan.

Inox är helhäftig nu, värsta farten (i hans mått mätt) o tom snabba lägganden så det känns jättekul.

Jag blev ju lite stolt när jag såg honom i aussiemontern oxå, i storbild! Alla mina tre juveler är med i aussiekalenden.

Jackpot växer o frodas, höjdmässigt är han högre än Fenja men inte lika stor som Inox, dessutom är han i spjälstaketålderna o kan mycket väl tänka sig att springa iväg en bit för att skälla ut ev spöken som gömmer sig både här o där. Han lär sig snabbt o är som en lite snorloska när man är ute o går, han springer liksom åt alla håll samtidigt.

Men gosig till tusen o vägrar att gå ner från knät om han hänger med framdelen, han liksom spärnar emot o välter med sidan mot knäna.

Inox går ju gärna upp i knät oxå men är inte lika flink med tungan som Jackpot, han är som en orm!Den där tungan är väldigt svår att hålla i mun.....

Sen har det ju hänt, det som vi bävat för men ändå förstått att det kunde hända med tanke på kärlkramp o annat. Pappa somnade stilla in i sin säng morgonen den 8 dec. Min stackars halvbror som varit där SÅ mycket o hjälpt pappa sista tiden hittade honom.

Pappa hade inte räknat med att dö då han hade gjort både leverpastej, o skivat skinka kvällen innan till en maträtt som kallas drömskinka som ska läggas i vin några timmar innan tillagning. Det skulle han troligen bjuda halvbrorsan på. Pappa kunde inte dö på ett bättre sätt, hunden bredvid o tv:kontrollen i handen somande han in i sitt älskade hem som han inte kunde tänka sig att lämna för allt smör i småland!

Men pappa mådde bättre sista tiden, han var gladare, kunde använda all sin kunskap när han instruerade halvbrorsan om hur man drar om elen till alla apparater. Pappa hade även köpt en diskmaskin som skulle installeras just den 8 dec.

Min helbror ringde gråtandes till jobbet o berättade vad som hänt o jag åkte ner en halvtimme senare för att säga sista farväl innan han blev omhändertagen av kostymklädda herrar.

Min pappa finns altså inte mer, mest ledsamt för oss för pappa mår ännu bättre nu, slipper sin smärta i kroppen, bensåren har säkert oxå blivit bra.

Han fattas oss så klart, så fort man undrade över något kunde man ringa för att få svar o han fanns alltid när man var bekymrad eller mådde dåligt. Hundmässan som var två dagar efter hans död var blandade känslor, jag vet att pappa hade velat att jag skulle gå, det är ju årets höjdpunkt men samtalen från honom under dagen då han brukar ringa för att höra om jag sett årets polishund o tullens uppvisning saknades enormt! Begravningen var dagen innan nyår o nu ska hans borg tas om hand......så detta år blir nog lite annorlunda.....

I november fick min käre man en liten propp i hjärnan, som visserligen inte givit några som helst skador men man känner att man ska ta hand om livet när man kan....

Så alla, ta hand om livet!

Nog för denna gång!